Den där Emil

”Hyss hittar man inte på – di bare blir.” På gården Katthult i Lönneberga bodde Emil. Han såg så snäll ut att man nästan kunde tro att han var en liten ängel. Men det skulle man inte inbilla sig. För Emil var vild och envis, och han gjorde hyss nästan varje dag. Men Emil var hygglig på det viset att han aldrig gjorde samma hyss två gånger, utan hittade på nya hyss hela tiden. Som när han hissade upp sin lillasyster Ida i flaggstången. Eller den gången när han red på Lukas rakt in i stora salen, där borgmästaren höll kalas. Och var tror ni Emil hamnade då? Astrid Lindgrens berättelser om småländska Emil är älskade av generationer av läsare. Här kommer de i nya utgåvor med Björn Bergs klassiska illustrationer.

Klassiker rymmer både svenska giganter (Astrid Lindgren, Tove Jansson, Elsa Beskow, Lennart Hellsing) och internationella titlar som översatts (Roald Dahl, A.A. Milne). Det som gör en klassiker är att flera generationer hittar tillbaka till samma berättelser. Pippi fungerar på 2026 års 4-åring lika väl som den gjorde 1976. Bra startpunkt om du vill bygga ett bokrum som håller i åratal.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa. Språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.