Det är jag som är Ester

Det är jag som är Ester. Jag är precis som alla andra. Kanske att jag är lite, lite bättre. För jag kan stå på huvudet i flera minuter och så kan jag slicka mig inne i näsborre­n. Det kan inte alla. Fast mamma säger att det blir snor på tungan när jag gör det. Så jag slickar bara när ingen ser. Ja, just det! Så har jag leukemi också. Det är en sjukdom. Men annars är jag precis som alla andra.Briljant! tycker BTJ som ger boken högsta betyg."På ett befriande chosefritt sätt skriver Elin Lindholm, pedagog, kulturstipendiat och läsivrare, föredömligt om något så svårt som barn och cancer. Berättelsen utgår helt från berättarjaget Esters perspektiv, väl barnförankrat, humoristiskt och trovärdigt. Vi får en ömsint och lättsam inblick i vården. Vi påminns om att man alltid är så mycket mer än sin sjukdom, att barnets källa till oro kan skilja sig från den vuxnes och att ett vardagsliv alltid pågår parallellt, oavsett livsbetingelser. [...] Innehållet i Det är jag som är Ester förmedlar värme och klokskap som berör och engagerar. I fin samklang fångar, återspeglar och förstärker illustrationerna av Ellen Odlöw texten. [...] En fin bilderbok som förhoppningsvis når många läsare, både barn och vuxna!"

Böcker om kroppen fyller två ganska olika behov. Det ena är faktaböcker: hur hjärtat slår, varför man nyser, vad som händer när man växer. Det andra är de praktiska: tandborstning som inte blir bråk, ett läkarbesök som ska kännas ofarligt, en natt på sjukhus. Hit hör också böckerna om integritet och egna gränser, den sortens läsning som är lättare att göra vid köksbordet i lugn och ro än i stunden när den behövs.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa. Språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.