Dödskallen

Jon Klassen överraskar ännu en gång med sin originella berättarkonst, den här gången med en egen version av en folksaga från Tyrolen: Dödskallen. Otilla har flytt från en obeskrivlig fara, in i den djupa skogen. Hon går vilse, men kommer till slut fram till en glänta, där det står ett övergivet hus. Men är det verkligen övergivet? Det visar sig vara en dödskalles hem. En dödskalle som är rädd för något. Något som hemsöker honom varje natt. Kan Otilla rädda dem båda? Bildromanen Dödskallen är på samma gång en spökhistoria och en frigörelseberättelse. Ett sant konstverk som bjuder på en mängd olika tolkningsmöjligheter och som obönhörligen stannar kvar hos läsaren. Jon Klassen är en kanadensisk bilderboksskapare som belönats med ett flertal priser för sina böcker. Kultklassikern Jag vill ha min hatt, den första bok han både skrev och illustrerade, gavs ut på engelska 2011 och har sedan dess översatts till fler än tjugo språk och sålt i över en miljon exemplar världen över. Lilla Piratförlaget har också gett ut hans bilderbokskomedi Stenen från himlen och nytolkningen av De tre bockarna Bruse, som han gjort tillsammans med författaren Mac Barnett. "En historia om att vara lite eljest och att inte längre vara väldigt ensam... lyhört översatt av Lotta Olsson, och med en konstnärlig kvalitet som håller långt mycket längre än halloween." Gunilla Brodrej, Expressen "Språket har en bekymmersfri efterklang, med många humoristiska inslag... Rå, men fin läsning."

Folksagor, prinsessor, prinsar, drakar. Sagans grundberättelser har levt vidare i tusentals år och fortsätter att kännas relevanta. Bredvid de klassiska samlingarna (Bröderna Grimm, Andersens sagor, asbjörnsen-moe) står moderna nytolkningar där prinsessor räddar sig själva. För yngre barn fungerar sagor som en första introduktion till berättelse-strukturen: någon vill något, något står i vägen, problemet löses.

Lågstadiet är bron från bilderbok till egen läsning. Kapitelböcker i serieformat, lättlästa böcker med stora teckensnitt och vita ytor, klassiker som börjar bli läsbara på egen hand. Många barn behöver under denna period båda: högläsning kvar på kvällarna, plus deras egna sega försök på dagtid. Det är fortfarande för tidigt att kräva självgående läsning.