Det är jag som är trollet

Jag minns mitt gamla liv ibland Vad gjorde jag egentligen? Cyklade, åt godis, byggde lego. Jag gillar andra saker nu: Springa naken och skrika som en gris i skogen. Glida långsamt ner i gyttjan slurpa i mig några grodor när jag ändå ligger där i geggamojan. En flicka på väg till förskolan blir plötsligt förvandlad till ett stort troll. Vips, så är föräldrarna bortskrämda, förskolekompisarna uppkäkade och det före detta barnet får bosätta sig i skogen. Där får man göra precis vad man vill. Men en dag kommer trollkarlen och frågar om trollet vill bli flicka igen. Vill hon det? Jenny Bergman, regissör, producent och författare möter konstnären och animatören Lotta Geffenblad (Astons stenar, Prick och Fläck) i upprorisk text och flödande akvareller. Det är mest roligt, men lite sorgset också, om att vara liten men samtidigt väldigt stor. "Med poetisk text och humoristiska illustrationer sätter Jenny Bergman och Lotta Geffenblad fingret på barnets frihetslängtan."

Deckare och mysterier är den genre många barn själva väljer när de har knäckt läskoden. Spänningen driver läsandet framåt på ett sätt få andra genrer gör. Svenska barndeckare är ofta trygga i botten: brottet är en stöld eller ett försvunnet föremål snarare än något farligt, och barnen löser det själva. LasseMajas detektivbyrå är den mest lästa serien, men utgivningen är bred. För 6-9 finns lättlästa deckare med korta kapitel; för 9-12 blir gåtorna mer invecklade och miljöerna mörkare.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa. Språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.