Solaris

När psykologen Kelvin anländer till Solaris, rymdstationen som kretsar över planeten Solaris medvetna ocean, finns ingen där som välkomnar honom. Ett otillåtet experiment med oceanen har genomförts fyra dagar tidigare. Stationens ledare, Gibarian, är död, och de två andra forskarna syns inte till. Men något har hänt. Solaris uppmärksamhet tycks för första gången ha vänts mot människorna. Rymdstationen har fått besök av gäster, materialiserade varelser av tillsynes helt mänsklig form, tagna från forskarnas undermedvetna. Kelvins gäst är Harey, hans unga fru som tio år tidigare tog sitt liv. Vad är det egentligen som händer sedan? Vad är Solaris? Vad är intelligens? Vad är kärlek? Vad är liv? Vem är Harey? Solaris av Stanislaw Lem (1921-2006) är en science fiction-roman som utforskar gränserna för mänsklig kunskap. Romanen, filmatiserad av såväl Andrej Tarkovskij (1972) och Steven Soderbergh (2006), borrar djupt i den inre såväl som den yttre rymden. Genom protagonisten Kelvin söker den ett svar: Hur vi ska kunna kommunicera med det som är fullständigt främmande, när vi knappt förstår oss själva? I svensk översättning av Johan Malm.

Fantasy och science fiction delar hylla men gör olika saker: den ena bygger en värld med egna regler, den andra tar vår värld och skruvar på en förutsättning. Gemensamt är att båda kräver att läsaren håller flera saker i huvudet samtidigt, och belönar det med ett djup få andra genrer når. Den svenska utgivningen är översättningstung, och serier är normen snarare än undantaget.